terrified

Det var en gång en man som bodde i en by. Han bodde ensam hemma i en liten stuga och jobbade i den lokala gruvan. Varje morgon steg han upp, åt frukost och läste tidningen, borstade tänderna och gick till jobbet. Han gick alltid samma väg. När han slutade jobba gick han alltid samma väg tillbaka och tog några öl med sina polare på den lokala puben. Så spelade hans liv ut sig och det var han ganska nöjd med.

En dag så tänkte han att han skulle ta en liten omväg när han gick till jobbet på morgonen, så han steg upp lite extra tidigt så att han skulle ha tid att se sig omkring i området han bodde i. Så blev det också, han gick och gick och efter ett tag kom han till en skog och i skogen fanns det en vacker villa. Han gick fram till villan och tänkte se efter vem det var som bodde där, men trots att han knackade var det ingen som öppnade, men han var så hemskt nyfiken att han kikade in igenom nyckelhålet. Där såg han en otroligt vacker ballerina som dansade så vacket, så vackert. Han stod där länge och bara tittade när hon hoppade och snurrade, det var det vackraste han någonsin hade sett. Sen blev han tvungen att skynda sig till gruvan för att inte komma försent, men han tänkte att efter jobbet skulle han gå dit och se på den dansande ballerinan igen.

Och som sagt så gick han tillbaka till villan och tittade än en gång in igenom nyckelhålet... Men ballerinan var inte där! Allt han kunde se var ett rött sken. Hela hans synfält var täckt av en blodröd färg. Det var underligt tyckte han men det fanns väl inget att göra åt. Så han gick till puben och tog några öl med sina polare, och berättade hela historien om den vackra ballerinan.

Denna historia har jag hittat i en textsamling, författare står ej. Texten jag läser från är på engelska men jag ska göra mitt bästa för att inte förstöra den när översätter. Kommer möjligtvis att lägga upp de texter som översätts, på deras ”originalspråk” under en sådan flik senare.

 

På en liten väg nära belagd en tät skog, var ett par ute sent på kvällen och körde i sin bil. tankarna var riktade mot bilsemestern som de båda länge hade sett framemot hela vintern, som äntligen blivit av. De var på väg mot semesterns första stopp, ett litet mysigt hotell några kilometer utanför stadens muller, när de plötsligt blev tvungna att sakta in. Längre fram, mitt på vägen stod en kvinna och panikslaget viftande i deras riktning. Dem stannade bilen och frågade henne vad som hade hänt. När de kommit närmare kvinnan kunde de se att hon var full av sår och blåmärken.

 

Kvinnan rusade fram mot bilen, hon skrek och bad dem att hjälpa henne. Hon berättade att hon och hennes familj hade kört denna väg men att de varit med om en bilolycka. Hon talade om att hennes man och nyfödda barn fortfarande satt fast kvar i bilen. Hon berättade att bilen låg djupt ner i ett dike och att maken redan var död men att hennes son fortfarande verkade vara vid liv.

 

Paret tittade på varandra och mannen bestämde sig för att rädda bebisen, han talade om för den skadade kvinnan att hon kunde sätta sig i deras bil så länge och lugna ner sig. När han kommit ner till diket där bilen låg såg han att det satt två personen i framsätet, men det var inget han reflekterade över. Han ville inte se mer än vad han behövde, han tog snabbt upp bebisen och gick tillbaka för att lämna honom till sin mamma. Väl uppe kunde han inte se henne någonstans så han frågade sin fru vart kvinnan tagit vägen.

 

Hon tittade förvånat på honom och sa att kvinnan inte hade tagit hans råd om att sätta sig i bilen utan istället följt med honom ner till den mosade bilen. Mannen gick tillbaka till bilvraket för att se om hon stod kvar där nere. Först nu såg han de båda i framsätet mycket tydligare, den ena var utan tvekan samma kvinna som viftat ner dem, och de båda vad döda.

 

 

(sorry om någon konstig formulering men klockan är 23:56 och jag försöker översätta texten direkt från pappret, läser genom imorgon efter ev. fel)